Som synes vara en Elegie, skrifven vid Ulla Winblads säng, sent om Aftonen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Fram med Bas-Fiolen, knäpp och skrufva,
 [V:ello.] — — — — Skjut skrufven in;
 Pip och kuttra som en turturdufva
 [V:ello.] — — — — för makan sin;
 Släng din Peruk och bulta din Hjessa,
 Blif ej svartsjuk, blödig och rädd;
 Låt mina ögon tårar prässa
 Uppå Ulla Winblads bädd.
  
 * * *
  
 Fader Berg gutår, mitt bröst mig klämmer,
 [V:ello.] — — — — Mitt hjerta känn,
 Hur det klappar vid hvar Ton du stämmer,
 [V:ello.] — — — — Och svider sen,
 När jag ser dig så tänk att jag finner
 Kyla, svalka, ro i mitt bröst,
 Ty med ditt glas du mig påminner
 At mot kärlek finnes tröst.
  
 * * *
  
 Men mitt öga ser som i en dimma
 [V:ello.] — — — — Just Fröjas graf;
 En Paulun kring hvilken Lampor glimma.
 [V:ello.] — — — — Drag skorna af;
 Helga det rum, där skönheten kastar
 Sina liljor döden til rof.
 Du min Vestal til målet hastar,
 Och min själ är i behof.
  
 * * *
  
 Si den hvita barmen hur han flämtar,
 [V:ello.] — — — — Knäpp lite grand.
 Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
 [V:ello.] — — — — Utaf min hand.
 Si hännes ögon trotsa just döden
 Med sin klarhet, styrka och färg.
 Hör hännes sång om Jungfrurs öden;
 Hör du, hör du Fader Berg?
  
 * * *
  
 Si nu kött och blod i skönsta prydnad
 [V:ello.] — — — — Förklara sig.
 Mina känslor från förnuftets lydnad
 [V:ello.] — — — — Nu draga mig,
 Draga mig dit, just dit där du ligger.
 Än får du ej lida utaf;
 Nu skal du dö min Nymph! — Jag tigger.
 Qvickna åter i din graf.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.