Sonet 136

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Om själen knotar, att till dig jag nalkas,
Så svär du raskt blott, att din Will jag är,
Och själen sjelf ju viljans säte är;
Så du min kärlek hjelper, fast du skalkas.

Will samla vill uti din själs behåll
En mängd af viljor, en bland dem min egen.
Vid stora räkningar — så är ju sägen —
Kan ett ibland bli räknadt såsom noll.

Så låt mig stå oräknad med i talet,
Fast i din bok jag skrifven är som ett.
Håll mig för noll, — man förr en gång har sett,
Att äfven noll ibland ej är så galet:

Mitt namn blott älska, och om det du vill,
Då mig du älskar, ty mitt namn är Will.