Sonet 37

Som en försvagad fader känner fröjd
Åt kraftfull son, som tidigt verka lärde,
Så jag, som brutits ned af motgångs höjd,
Har all min tröst utaf din tro, ditt värde.

Om börd och skönhet, rikedom och snille,
En eller alla eller fler än så,
Bekrönta i ditt hjerta herrska ville,
Jag ympar in min kärlek der ändå.

Så är jag icke bruten, arm, föraktad,
Ty blott den skuggan skänker sådan kraft,
Att i ditt öfverflöd jag bor, betraktad
Som om jag del uti din ära haft.

Se till, hvad bäst är: det jag önskar dig;
Då ler ock lyckan tiofalt mot mig.