Sonet 68

Så är hans kind en bild af flydda tider,
Då skönhet, blomstren lik, var till och dog,
Förr'n denna falska skylt, som nu man lider,
På mensklig panna fräckt sitt säte tog;

Förr'n gyllne flätorna ifrån de döda
Man klippte af och kränkte grafvens rätt,
Att än en gång kring andra hufvud flöda;
Förr'n man med död paryr sig gjorde nätt.

Just så, som fädrens tid man än kan önska,
Den sann och flärdlös ses hos honom gry,
Som ej gör sommar af en annans grönska,
Ej gammal skönhet stjäl att laga ny.

Han skaptes, att i bild man skulle röna,
Hur flärden skiljes från det äkta sköna.