Sonet 69

Allt, hvad du visar fram för verldens blick,
Är just som hjertats önskan föreskrifver;
Af hvarje tunga — själens röst — du fick
Det priset, — sant, som oväns mun det gifver.

Ditt yttre så är krönt med yttre pris;
Men samma tungor, som ditt lof bebådat,
Förstöra detta lof på annat vis,
Då djupare, än ögat ser, de skådat.

De tänka på ditt inres skönhet ock,
Och den bedömmes efter hur du handlar.
Man ler så vänligt, men för tanken dock
Din blomdoft sig till ogräslukt förvandlar.

Men att ej doft går upp mot yttre sken,
Förklaras så: du gör dig för gemen.