Svenska spelen
PROLOG
Nu buda de farande vindar
till högtid i sommarens sal,
och Flora med tärnorna lindar
girlanden kring templets portal.
Det fladdrar från torn och tinne,
det lyser av färgers brand.
Ty nu är den tiden inne,
som värmer vårt blod och vårt sinne,
den korta rosentiden
i vinterns förlovade land.
Nu slipas liar till slåttern,
och tidigt står bonden upp
och går med sonen och dottern
och folket i väpnad trupp.
Ett spel, en fest står före;
på gröna, benådade fält,
vart strå är ett pärisatt snöre
och lärkorna drilla så gällt.
Gud hägne skörden och göre
oss året kornrikt och sällt!
Här smattra i dag signaler
och vimplar vaja mot skyn,
och sången som sommarkoraler
far örntung mot skogarnas bryn.
Den ungdom, som bär vårt öde,
har sänt av sitt starkaste flöde
hithän en brusande våg.
Plats, plats för den svenska fanan!
Giv rum på rännarebanan
för kämparnas prunkande tåg!
Ja, stolt är i unga tider
att känna var sena som stål,
att vinga ett lod som glider
mot hjärtat på flyende mål;
att länka med lågande kinder
sin häst över gravar och hinder
mot kransen på stormningens höjd,
att följa en böljas glinder
i naken, tumlande fröjd.
Så röre sig fria lemmar
med lust i vårt svenska spel;
nu ligger så mången i remmar
som nyss gick stridbar och hel.
Nu stapplar så mången på krycka,
som lopp att sig kransen rycka,
så mången som nyss i vår lycka,
vår sundhet, vår ungdom haft del.
När soliga liar blänka,
när värjor skyldra i glans,
på härar av bröder vi tänka
som brutit sin sista lans.
De gingo i dunst och dimma,
de bodde i hålor och prång.
Vi vandra på ängar som glimma
med gamman och klingande sång.
Kanhända vår ödestimma
skall slå som deras en gång.
Så låt oss vakta och vaka
vid kornblixt och nattligt dån.
Må åskbyn vända tillbaka
dit ut där han kom ifrån.
Det leks på den svenska stranden;
må havet rulla mot sanden
som käraste sommarsmek.
Det leks, men med vapen i handen,
och ingen må störa vår lek.
- I höststormen - 405, 406
- Som en dröm - 406, 407
- Fru Lena på Trojenborg - 407, 408, 409
- Ungsommar - 409, 410
- Svenska spelen - 410, 411, 412
- Gammal jul - 412, 413
- Dryckesåret - 413, 414, 415, 416, 417, 418
- Vallfärd - 418, 419, 420, 421, 422
- En såningsman - 422
- Ett lejon - 423, 424
- På en kyrkklocka - 424
- Psaltare och lyra - 424, 425
- Vildmarks- och kärleksvisor - 7
- Fridolins visor och Andra visor (1898) - 65
- Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - 123
- Flora och Pomona - 193
- Flora och Bellona - 251
- Hösthorn (1927) - 335
- Efterskörd - 403