Tantra terapi
konstigt nog pajade min dator i söndags. fick den tillbaka nu, så jag missade ditt möte.
kan vi prata här? du kan skicka ljudmeddelande eller video.
ok. sexuell dysfunktion.
innan jag var 30 år var jag oskuld. jag hade fått till det med 300 tjejer, några dagar eller månader. men allt jag fick var kramar och ibland en puss. aldrig mer.
sen började jag ta droger, hade inte tagit någonting innan, inte ens kaffe eller te!
så jag tag alkohol kaffe och rökte och sniffade saffran kakao och handsprit. träffade julia direkt och det varade en vecka.
men jag hatar att göra det här för min hjärna och kropp bryts samman. någon spådde mig och sa att jag var fisk i månen, och de ska absolut inte ta droger. men jag fick ju ingen så provade ändå. jag blir också helt död på insidan så sex känns inte ens.
första natten med julia höll vi på i 18 timmar innan jag kom. hon blev gravid direkt men hade abort i 7:e månaden.
träffade henne igen 2019 för jag började missbruka på samma sätt igen. då ville hon bara knulla i 5 minuter. förmodligen för att hon inte ville bli gravid, min försperma blir mycket också. och fick prova analsex, varje gång kom jag på en minut. så hon kallade mig gay, men jag har aldrig varit attraherad av en kille. men hennes röv var så tajt så det kändes underbart.
mina drömmar är
1 någon tajt. jag attraherar från 7 åringar till 97 åringar. men de enda jag legat med är som sagt bella och julia. maria har nämnt att hon har "liten katt", de enda hon varit ihop med är japaner faktiskt. men hon blir "sjuk" hela tiden och är borta ett halvår. så ser henne inte mycket längre. och under corona fick jag inte ens röra henne längre på grund av hennes noja.
2 fisting. tracey har börjat hålla på med det. säger att det känns bättre än allt hon provat förut. hon gör tom deepthroat. men hon bor i usa så vi har aldrig träffats. hon drömmer faktiskt om att vi bor tillsammans ibland?
3 att somna inuti en tjej. astral projektion skulle va roligt, men ingen new age grej funkar på mig.
4 att runka igen.
här blir en lång historia. jag hoppade andra gången för ett år sen. landade på huvudet då och blev paralyserad överallt förutom armarna och huvudet.
väl till första somatiska boendet efteråt så blev jag helt ignorerad av personalen. de talade inte ens med mig, de talade över mig, som om jag inte fanns där.
jag provade valeria rot som skulle va mot ångest. men det funkade inte alls. istället fick jag våta drömmar varje natt. också på natten, jag brukar alltid vakna kl 3. kom en sjuksköterska fram till mig och finger pullade sig själv.
men det varade bara en vecka. jag skulle duscha och fick hjälp med det, när hon skulle rengöra förhuden så fick jag bånge direkt och utlösning flera gånger.
hon anmälde mig sen för att ha runkat i duschen framför henne, och 2 personer hade sett det?
så jag vågade inte titta på porr eller flörta med nån eller ens fantisera. äntligen berättade min förvaltare att åtalet las ner. det var för 2 månader sen. sen dess har jag börjat med allt igen, och får duscha över en timma (förut var det 5 minuter, hann inte ens raka mig eller borsta tänderna eller tvåla in mig). dörren är vidöppen också, och en av de brukar alltid smykika på mig.
nu har jag ½mg neuroleptika per månad och inget mer. för ett halvår sen hade jag 20 piller om dagen. sov hade ångest eller vilade 21 timmar per dygn.
jag känner mig konstant ensam. åt mycket choklad förut för att stävja det, men har gått upp 40kg till 140kg sen ett år tillbaka. så det är ohållbart. är nu på ett annat ställe, men den mesta delen av personalen är rena sadister och skriker när de talar. jag blir utskälld nästan varje dag.
den enda andra jag legat med var bella 2019. det varade 3 veckor sen orkade jag inte knarka mer och hon tröttnade på mig. hon behöll faktiskt barnen, ja, hon fick tvillingar. jag har 2 bilder på de och träffade de en gång kort förra julafton. det är allt. de heter rhiannon och kirin.
kan du komma hit? ber inte om massage (faktiskt behöver den inte va avancerad, bara lätt beröring) eller happy end eller nåt. bara ha nån att prata med. ingen verkar förstå mig och så har det alltid varit. har varit i psykiatriska systemet sen 2006, och har bara haft en psykolog i 2 veckor. det är allt. för resten av psykpersonalen flörtar de med mig eller är elaka. för det mesta båda. ingen frågar någonsin om hur jag mår, inte arbetskamrater heller, inte familj.
jag provade faktiskt massage förut. gick till massa olika för diverse krämpor. hittade en thai massör som bodde tätt intill mig, och jag får alltid stånd av oljan och beröringen. hon sa "HAPPY END??????" i slutet, jag fattade ingenting men sa ja. hon var den första som mätte mig. 18 centimeter lång och 30 centimeter i omkrets. "som en porrstjärna" och "kan behaga en häst". hennes kollega kom över och de runkade av mig samtidigt. jag behöver 2 händer för att omsluta hela längden, men med kvinnohänder behövs det 4 stycken.
hon sa att nästa gång skulle hon ligga med mig om jag bokade 2 timmar. men en vecka senare när jag skulle boka tid igen var hennes webbsida nere? när jag gick till stället, några lägenheter bredvid tumba buss station, var allting rämnat med marken. sån tur har jag hela tiden. sen läste jag i tidningen att prostitution är olagligt (att köpa men inte sälja), så länge man inte spelar in? så har inte vågat gå på massage igen. använder nu hampafrö olja och tiger balsam, så har inte så ont längre. men vissa krämpor kvarstår.
har också försökt att kontakta 20 olika massörer i norsborg och på facebook nyligen. men antingen svarar de inte, blir tysta snabbt, eller insjuknar i nått. som sagt, jag har enorm otur. fick höra att främst zonterapi och kung fu massage faktiskt kan läka paralysering. sen jag slutade med alla piller så pirrar mina ben och kuk och mage, så det börjar läka. men läkaren på sjukhuset sa bestämt "du kommer aldrig bli bättre". kan inte sitta i rullstol för jag får ont efter 10 minuter varje gång. duschning går dock för det är så varmt. det blir bättre, men önskar att de kunde bli ännu bättre. somatiska hade fel och psykiatrin har konstigt nog blivit snälla mot mig. träffar de inte ofta längre och de tar inte in mig på psyket på random som förut. har inte mycket ångest längre heller.
av Tommy Mnemonic (ris och ros)
Aktivera autouppdatering av kommentar