Till Isabelle

Visst himlen vid sin skapelse
dig velat mycken nåd bevisa!
Han gav din täcka varelse
två stora ögon för att se,
en liten mun att bara le,
en hy, som alla skulle prisa,
en fin och artigt danad kropp,
ett blod i ständigt fridsamt lopp,
ett hjärta, som ej gläds, ej lider,
kort sagt: ett väsen sällt och ... dött,
blott socker känner du är sött,
och senap vet du att den svider.

(1791)

Aktivera autouppdatering av kommentar