Två dikter

I

Jag är led vid att halvdöd leva
lik en växt i en skuggad skreva.
Jag vill vara en solbränd sjöman
där gungande vågor gå.
Jag vill fly till de solfyllda sjöar,
som skvalpa mot sydhavens öar,
där korallernas borgar stå.

Vill du följa mig, bror, på färden?
Är du led vid den kalla världen
och din svettiga kamp för maten
och ditt fattiga, blodlösa liv?
Vi ta hyra till Japan och Kina,
vi gå ut där passaderna vina
vid Dansande vattnens kiv.

Vi gå bort till tatarernas rike,
vi bli älskande muselmäns like
och få sydsolens lågor i blodet
och se kolsvarta lockars svall.
Vi ska välja oss en som kan brinna,
en eldig och storväxt kvinna
som älskar oss när hon skall.

             *

Och du sköna, som vunnit mitt tycke,
vill jag köpa ett glänsande smycke
på Stora basaren i Stambul
vid Gyllene Hornets kust,
ett armband av vita kristaller,
och kedjor av röda koraller,
till tack för din ärliga lust!

II. Brynhilda

Brynhilda, kom ut på vår slåtter!
Sjung ängen av visor full!
Du är ljus som en vikings dotter
och ditt hår är som rågens gull.

Si, din blick är som stjärnor om våren
vid den trånande dagens slut,
och ditt öga syns blått genom tåren -
sjung hela ditt vemod ut!

Sjung visor om rosor vilda,
sjung sånger om morgonljus!
Den är trolldom, din sång, Brynhilda,
och din famn är ett fångahus.