Ur Passionerna

Förste Sången

  FRÅN ditt sköte, Natur! lät i eteriska vågor
Strömma över min Sång behag och rörande skönhet,
Strömma förtjusning. Dig, ack dig, odödliga! milda!
Allt-upplivande, dig NATUR! min bävande harpa
Stämmes. Tyst omkring mig sväva, OSSIANS ande!

  MÄKTIG är du, NATUR! O alla varelsers fullhet!
Mäktig är du. Och kraft, och kraft av evighet strömmar
Från dit inre outgrundliga Liv. I ditt HELA
Oomfamneligt utsträckt, stor, harmonisk, oändlig:
I ditt stoft obegriplig. Källa av smärta och vällust:
Källa av ljus, av själ. På den höga, eviga Himlen
Strålande, nådfull. Liv i solen, och fägring i blomman.
Skönhet i allt, i allt! men Gudom och under i MÄNSKAN.

  MÄNNISKAN - ack! Naturens avbild, helgedom, tempel.
Djupt i dess väsen outgrundelig lever Naturen:
Lever och verkar i Känslan. Hemlighet! Hemlighet! KÄNSLAN?
Väsende, Kraft! vad är du? GUD förborgad i stoftet:
GUD inom oss. O djup! Från henne flöda Begären:
Flöda elände, storhet! flöda kval och förtjusning!

Fjärde Sången

  ANALOGI! sublima, strålande Sanningens IRIS,
Som hon utskickar vitt i Naturens okända riken,
Analogi! du ser det; ropar det högt för den vise.
KÄNSLAN i människo-stoftet är allt. Är, namngiven, Tanke:
Härskande heter Passion - PASSION! O ängel! O vilddjur!
Jordens glädje; och jordens styggelse. Ljuv som sefiren:
Rasande, ljungande. Stiger hög och ädel till himlen:
Störtar sig djupt i avgrundar. Fridsam, mild och gudomlig,
Gläder i ANTONINS spira, gläder och lyckliggör jorden: