Venus stjärna

En resa i lust

Och glittrande hon lyste
som stjärnan i det blå -
den stjärnan hette Venus
och glödde het som få.
En glimt från längesedan,
men full av liv ändå.

Jag såg i hennes ögon,
min tveksamhet försvann
Hon log så fint och blinkade
som bara stjärnor kan -
hon var min första kärlek
då morgonsolen brann.

Så klämtade en klocka,
det är tiden som förgår -
och alla himlens stjärnor
gör mig sällskap där jag står
och hjälper mig att längta
när jag inte riktigt når;

Glömd söker tanken vindarnas ton
hågkomstens groende kärna.
Mörkret bär vingar som illusion,
sökande Venus stjärna.

av Göran Hansson

Aktivera autouppdatering av kommentar