Vid vägkanten

En pojke vid vägkanten
sitter och tänker.
Han sitter med döden och en skopa sand.
En pojke vid vägkanten
huvudet sänker
och lägger den fågel han haft i sin hand,
i gropen
vid vägkanten,
sakta och värdigt,
och fyller sen hålet med skopan han har.
Ett träkors av kvistar;
- Se, nu är det färdigt!
Och full utav tankar
han dröjer sig kvar.


En pojke vid vägkanten
sitter och tänker
på döden och fågeln som sjöng här igår.
Nu ligger den stilla
och sannolikt skänker
den näring i jorden där grästuvan står.
En pojke vid vägkanten
sitter och drömmer,
men reser sig opp när sin mamma han ser
Han borstar bort gruset
och skopan han gömmer
och skyndar till famnen
som tryggheten ger.

                 Göran Hansson