Virvelvindar

Ligger här i sängen,
Med självmordstankar i huvvet.
Suktandes efter hjälp,
Letandes efter svar.
Inget kommer bli sig likt,
Men hoppet finns ändå kvar.
Jag saknar inte han,
Jag saknar det vi hade.
Varje dag, varje natt,
För bra för att vara sant.
Tanken på våran framtid,
Allt bara rasades ihop.
Jag är rädd,
 har inget mod till att våga.
Vill ha han,
Vill att han ska komma tillbaka.
Känna hans andetag i min nacke,
Hans röst i mitt öra.
Hans kramar,han.
Vill bara gräva ner mig under täcket,
Och aldrig hitta vägen ut.
Tanken på att han aldrig kommer känna likadant som jag känner för honom,
Den tanken dödar mig.