Visor

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I.

Mitt trollslott står i skogens bryn.
Av soln det får sin mesta fägring;
ibland det höjer sig till skyn
och visar sig som i en syn
så luftig som en havets hägring.

När solen tänds med nyfödd dag,
då flamma slottets fönster:
därinne bo blott du och jag;
dess tak är likt en sarkofag,
med krona utav okänt mönster.

I dagens ljus hon är av gull,
av koppar uti aftonsolen,
i månsken silvervit som ull,
i natten svart som järn och mull
och likblå som violen.

Därinne bo blott du och jag,
där råkas våra bästa minnen;
vårt trollslott byggdes i ett slag
av luft och dagg en vårens dag
och soln i våra sinnen.

*

II.

Sju rosor och sju eldar
dem såg jag i en dröm
lapp lapp och ingen söm –
med hat du kärlek gäldar.

Sju eldar och sju rosor
med fyra ax i kors
est: nemo nisi mors –
för känslor ger du glosor.

Från eldarne en duva
på vita vingar for
flyktig som ed du svor –
i rosors regn du ljuva.

*

III.

Semele, Semele,
vem narrade dig, du kära,
att älskarens anlet se?
Ej kommer man makter nära,
om icke för att dem be.
Semele, Semele,
din älskare kom i glansen
bland väsande blixtar ställd,
din brudkrans blev offerkransen;
nu brinner du opp i hans eld.

*

IV.

Villemo, Villemo,
vi gick du, gick du?
Min vilja, min tro
den fick du, fick du.

Hillevi, Hillevi,
din tro har du åter;
jag kan icke si
att du gråter, gråter.

Villemo, Villemo,
vad hör jag, hör jag?
En ann med dig bo?
Då dör jag, dör jag.

*