Kategori:Natt

Jag sitter en stund och begrundar
det rika
förtrollande lika
förfarelsesätt.
Att skriva ur tanken en vers
varje vecka -
Nä, nu får det räcka!

Men faller det rätt -

så slår jag ur hågen den
inbyggda våda
och håller så låda.

Och får det på pränt.

De rader som vilar på bladet
det vita
är min rekvisita,
när vinden har vänt.

Så faller då tanken invid
första raden,
och diktarestraden
blir sökarens vän
Den inspiration som författaren
sakna´
får honom att vakna
av skratten
i natten
och skriva igen


          " men glöden är ju din -
            så brinn,
            poeten,
                  brinn! "