Ålderdomströsten

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Smickra pojken, blinda mor,
åt hans självsvåld bifall nicka,
böj dig, spänn igen hans skor,
stoppa namnam i hans ficka ...
Vänta ... pilten blir väl stor!

Se i hoppets perspektiv
- alla mödrar sett detsamma -
glädjen för din framtids liv!
Vad han pekar på för mamma,
strax den söta gossen giv!

"Mamma!" Detta ljuva ord
låt till yrsel dig berusa!
Agan är ju snillets mord ...
Kela, eftergiv och krusa!
Följden innan kort blir spord.

Pilten kammar upp sin lugg,
bär som yngling frack och piska,
ler åt söta mor i mjugg,
tröttnar vid att evigt sliska,
blir på sonlig vördnad njugg.

Unga herrn, förvänd och tvär,
styrd av infall och av nycker,
dagligt mera sturskhet lär.
Och när denna sorg dig trycker,
gör han gäck av "ma chère mère".

Spillda böner, fåfäng gråt ...
Fädernet till sista summan!
Junkern vandrar lastens stråt,
skryter av att "lura gumman",
för din kassa jämt försåt.

Stackars mor, vad sorgligt slut!
Men på flathet skall så hända ...
Skurken suckar var minut:
"Gud, låt kär´ngen ta en ända,
att jag mödernet får ut!"

(1798)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter