Det glada följet

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Jag såg mot stjärnornas muntra hop
i avund under timmar sena
och höjde upp till dem mitt rop:
»O, vita stjärnor! Ni allena
i verklig kärlek och i tro,
i strålljus vänskap samman bo.»

Med fröjd och gamman syntes de
i glatt kamratskap gå sin bana.
Gud Fader själv må nådigt le
åt skarans glam och aldrig ana,
att var och en med sorg och tår
allena i sin öken går.

Men jag, jag älskade dem så,
höll kär dem, som sin ljusa gång
allen i ändlös rymd få gå
förtvivlade. Ty natten lång
som myggors tunna röst det lät,
när stjärna efter stjärna grät.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter