Du

Tårar,
vita av sälta
rinner
nedför dina solheta kinder
och bildar
ett nätverk -
ett mönster av
hopp och
förtvivlan mitt
emellan
livet och
döden.

Du!

Så nära,
så att skrattets spegel
rakbladsvasst
lockar gråtens
och med en
dov andhämtning
återfår sitt vackra
leende.

Du!

Då blir kärleken evig
och min tanke
bara just -
en tanke.

                                  Göran Hansson

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Du ignorerar författaren till denna kommentar

Visa kommentar | Hantera ignoreringslista

Anonym användare (f67c9d8502)

21 timmar 22 minuter sedan

Poäng 0

Fin dikt :)

Permanent länk | Svara

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.