Kung Erik

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

     Sakta glida vimpelprydda båtar,
     Mälarn speglar röda aftonskyn,
     Åror plaska under valthornslåtar,
     Löfskog doftar invid vattnets bryn.
Fäll nu åran, slupen lägg på svaj --
Vagga utan mål en natt i vackra Maj!
          Valthorn, tystna nu,
          Eko, lyssna du:
Kung Erik leker på luta.

     Konung Erik på sin luta leker,
     Lutan lagd på silkesstickadt knä,
     Och den hvita handen välljud smeker
     Fram ur silfversträng och cederträ.
Liten Karin lyssnar tyst därpå,
Tills i hennes ögon stora tårar stå.
          Är herdinnan min
          Icke glad i sinn’?
Kung Erik leker på luta.

     Fruktar du försåt ifrån min broder,
     Hertig Rödskägg -- Säg, min tankes sol?
     Än jag håller fast i rikets roder,
     Än jag sitter på kung Göstas stol.
Till dess dagen purprar bergets hatt,
Låt’ oss älska blott i vårens ljusa natt!
          Det är långt igen
          Än till morgonen --
Kung Erik leker på luta.

     Liten Karin, unge kungen ber dig:
     Blif du min och Stockholms borg du får.
     Säg ett ord -- och jag guldkronan ger dig
     Att förblekna kring ditt gyllne hår.
Jag är Erik, vackra drömmars kung:
Smidd af månestrålar känns ej kronan tung.
          Gråt ej barnet mitt,
          Så blir riket ditt!
Kung Erik leker på luta.

Drottningholm, 1870.



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter