La matinée de Clarisse

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

"Ack, hur kallt, - - gör eld, jag fryster -
     kära Kajsa, hoppa lätt. -
Hit med kaffe - - håll, jag nyser.
     Kom och laga min manchette!
Var är toffeln, doux-sommeillen?
     Kam och spegel hit på stund!
Tag en blomma ur corbeillen -
     ack! du slog min lilla hund.

Öppna luckan, det är dager;
     vänta, håll - - först en pris snus.
Favorite![1] vad du är mager!
     Drick ditt kaffe utan krus!
Kajsa! puder och pomada;
     spring, så blir du brud i år!
Ack, mitt armband, det var skada.
     Nu min mor sin glädje får.

Kajsa, nå jag tror du hickar -
     hjälp mig då med min chignon!
Lyssna, hör mitt guldur pickar
     och mitt hjärta på en gång.
Vet du, Kajsa, vad jag tänker?
     Jo, jag Damon hjärtat ger.
Minns du, hur hans värja blänker,
     hur han suckar, när jag ler?

Nå, jag tror, att du är galen.
     Ingen pompadour i dag!
Vet du ej jag skall på balen?
     Aldrig gör du mig i lag.
Blåa roben och saloppen!
     Ack, min plume, vad den är täck!
Sen den lilla vita knoppen!
     Min trompeuse har fått en fläck.

Nå, jag häpnar - - hör den klappar.
     Bon martin ma petite charme.
Snart av köld jag andar tappar;
     rätt nu dör jag utav harm.
Min cousine gratieust ursäktar
     une visite mal à propos.
Av en nyhet jag försmäktar:
     Quelle suprise! Min vän, hör på:

Du jo känner fru Calista,
     vilkens man har spelt banqueroute.
Tank, min ängel, för det sista!
     Kors! jag bort sagt det förut!
Tänk, hur ödet l'hombre spelar
     på kreditens rika disk.
Bäst Calista intet felar,
     blir dess lycka gruvligt nidsk.

Hennes öde ömt mig sårar,
     Ack, dess vackra ekipage!
Tvenne solar göms av tårer.
     Quelle humble esclavage!
Ack, min vän, ur lyckans armar
     ned i armod bliva sänkt!
Men jag hör, att tanten larmar.
     Säg, vem hade sådant tänkt?

Kasta brevet bakom spegeln!
     Gumman kännar hans pitscher.
Hör, hon famlar efter regeln;
     håll god min, ma chère! jag ber.
Morgonbönen snart uppleta,
     tag fram bågen och min söm.
Var nu kvick, min lilla Greta,
     hitta på en artig dröm.

Dock förgäves mer vi frukta,
     gumman gick min dörr förbi.
Gudar, hennes hårdhet tukta
     med colique och pleurésie!
Jag för hennes sällskap fasar
     som för gjörnar en sikter.
Se, hur lilla Moppe rasar;
     vänta då, min vän, sitt ner!

Fåfängt att dig obligera.
     Du skall även på en bal.
Ack, me belle, du kan charmera,
     kors, vad du är nätt og smal!
Sparsamt ögats eldspjut kasta,
     tänd ej eld i Fröjas tron.
Kajsa, fort, du måste hasta
     efter handskar ner i bon!"

(1774)

  1. Knähundens namn
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter