Sång i Neapel

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Ädelstenar, ädelstenar
Smycka himlens päll,
Blixtra genom pinjens grenar
I Neapels kväll.
Ack, men dock jag såge gärna
I mitt eget hem
Från en majsky nordens stjärna
Le -- jag vet likt hvem!

Lundens skugga, lundens skugga
Fylls med balsamlukt,
Sömniga kaskader dugga
På orangens frukt.
Ack, men doften ej förfriskar
Som en klöfveräng;
Hälst jag hör, hur källan hviskar
Kring violens säng.

Örat frossar, örat frossar
Blott på melodi.
Söderns lust i toner blossar:
Suck och svärmeri!

Ack, men det är icke sången
Ifrån Djurgårdstjäll,
Där jag hörde sista gången
Min Carl Mikaël.

Nektarviner, nektarviner
Brädda bägarn full;
Sångens dolda pärla skiner
Ur Falernerns gull.
Ack, men vännerna jag minnes
I mitt hem, långt bort,
Där jag gladare till sinnes
Drack långt sämre sort.

Mörka lockar, mörka lockar,
Eld i ögonklot,
Röst, som smälter och som lockar,
Knappast stås emot.
Ack, men det är blott med smärta,
Som jag här blir träl:
I min nord man får ett hjärta,
Då man ger sin själ.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.