Sonet 54

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Hur mycket skönare tycks skönhet blifva,
När troheten dess ljufva prydnad är;
Skön rosen syns, men mer den mäktar lifva
Med ljufva doften, som den i sig bär.

Har nyponbusken ej så herrlig drägt
Som nå'nsin rosen, när af doft hon droppar?
Den gror med taggar, och för sommarns fläkt
Den öppnar lika lekfullt sina knoppar.

Dock, den har ytan blott, hvarpå vi blicke,
Och derför är den glömd och blir till stoft,
Försmådd af andra. Så gör rosen icke:
Den blir i döden sjelf till ljufligt doft.

Så, yngling, när din skönhet är förgången,
Din trohet skall som doft bo qvar i sången.

W. Shakespeares sonetter (1871) (Carl Rupert Nyblom)
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter