Sonet 57

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Hvad bör väl som din slaf jag annat sköta,
Än akta på, när du en vink mig ger?
Ej har jag någon dyrbar tid att nöta,
Ej tjenst att göra, utom när du ber.

Ej knotar jag, att timmen ej har ände,
När jag på klockan vakta skall för dig,
Och ej skilsmessan blir för stort elände,
När du ibland farväl har sagt åt mig.

Ej med en svartsjuk tanke jag dig kränker
Och frågar, hvad du gör och hvart du far.
Nej, som en stackars slaf jag endast tänker,
Hur säll den är, som nu till gäst dig har.

Så trogen narr är kärlek, att ej illa
Den tycker ens dig handla i din villa.