År 1712. den 1. Maj

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

När nu i Vårens fröjd all Vintrens möda stanar:
När Näktergalens ljud till Genljud bergen manar:
    När dagen bäst blir lång, då blir min glädje kort,
    Min sorg den flytter till, när andras flytter bort.

I lövbeklädde Trän, som i Er fägring grönska:
I hugnens av det väl, som andra sig tillönska,
    Dens glädje öks, som ej sin glädje lärt förstå;
    Den glädjen älska vet, den viker glädjen frå.

Dock dårligt är, att jag så"tidigt börjar klaga:
Jag tar väl Oket an; jag kysser HERans aga:
    Min Ungdoms tuktan blir mig Ålderdomens pris:
    Om något göra kan, gör Motgång Mannen Vis.

Nu Himmel! styrk mitt hopp, och stöd mitt svaga sinne:
Förök mitt Tålamod, giv tröst i hjärtat inne!
    Vill Du jag färdas skall, så är jag, HERre här;
    Vill du mig rätta upp, Min Gud, ske ditt begär!


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.