År 1712. den 1. Maj
När nu i Vårens fröjd all Vintrens möda stanar:
När Näktergalens ljud till Genljud bergen manar:
När dagen bäst blir lång, då blir min glädje kort,
Min sorg den flytter till, när andras flytter bort.
I lövbeklädde Trän, som i Er fägring grönska:
I hugnens av det väl, som andra sig tillönska,
Dens glädje öks, som ej sin glädje lärt förstå;
Den glädjen älska vet, den viker glädjen frå.
Dock dårligt är, att jag så"tidigt börjar klaga:
Jag tar väl Oket an; jag kysser HERans aga:
Min Ungdoms tuktan blir mig Ålderdomens pris:
Om något göra kan, gör Motgång Mannen Vis.
Nu Himmel! styrk mitt hopp, och stöd mitt svaga sinne:
Förök mitt Tålamod, giv tröst i hjärtat inne!
Vill Du jag färdas skall, så är jag, HERre här;
Vill du mig rätta upp, Min Gud, ske ditt begär!
Aktivera autouppdatering av kommentar