Aftonstämning på Ceylon

Det är ljus, det är ljus. Visst har solen gått ned,
   men det lyser, det lyser ändå.
Det är ljus på backig, rödsandad led.
   Det är lus i var skrymsla och vrå.

Det är ljus och dunkel blandat ihop
   till ett underligt skimrande sken,
som krupit ned i varenda grop
   och bakom varendaste sten,

som sitter på tebuskens glatta blad
   och bakom grevillians stam,
som dröjer bak halmtäckta hyddornas rad
   och djungelklädd, bergig kam.

Det är tidens ur, som stannat ett slag
   och jorden ligger i rus.
Det är som på skapelsens första dag
   då befallningen ljöd: »Varde ljus!»