Ah
Ångesthoppet[redigera]
Insikt leder till mer välmående[redigera]
Vad är ångest för dig?
Det började i tonåren – gjorde korkade saker, fick ångest. Upprepa ad infinitum. På något sätt var det ändå inte så illa. Däremot, lägg till ”mediciner” – och allt förstärks, och det blir outhärdligt. Nästan vad som helst är bättre än den känslan.
I den trånga synpunkten när du inte träffar andra individer, och tror att du känner dig själv så väl, så förmodade jag länge att ingen skulle tycka om mig. Kombinera det med en dålig ekonomisk situation och det blir mycket hemmavarande. Till slut verkar det inte vara någon väg ut – fast den sista vägen ut, är inte slutet det heller.
Jag har valt bort mobiler ur mitt liv, Tv:n slängdes ut för länge sen, och har nu levt ½ år utan internet hemma.
Hur hanterar du din ångest?
På grund av att jag haft ångest så länge, så tror jag inte att den försvinner. För mig innebär det syrebrist, så varje gång det blir dåligt med luft, på grund av många olika anledningar, så sticker ångesten till. Det enda som hjälper för mig, i all tid, är insikt – om hur jag psykiskt och fysiskt fungerar. Viktigaste där är kosten, så att humöret inte svajar för mycket.
Det var roligt att vara manisk, men dalarna i slutet av dagen är det faktiskt inte värt det. Jag skapade massa konst då när jag var uppåt, men nu blir det mer sällan, fast det jag skapar nu är faktiskt bättre än då.
Också, som datanörd trodde jag att elektronik var svaret, men har insett att jag behöver umgås med andra människor för att dra mig ur självdestruktiviteten. När jag väl fick ångest förut brukade jag springa hem så fort som möjligt – men jag har märkt att jag missar så mycket då, så fast jag mår dåligt kan bra saker hända ändå.
Med hur det var förut planerade jag för väldigt lite, och även det som jag ofta var tvungen till hoppade jag också över. Men på många sätt blev det värre då. Eftersom jag fick höra att jag inte var normal om och om igen förut, så försökte jag istället bli så annorlunda som möjligt, men i mångt och mycket nu strävar jag efter normalitet – det behöver inte vara negativt.
Det enda som hjälper för mig, i all tid, är insikt – om hur jag psykiskt och fysiskt fungerar.
Vad betyder Fountain House Stockholm för dig?
Det händer alltid något som man kan engagera sig i, och har man egna idéer får man ibland igenom dom – det är förhöjande av självförtroendet om något. Eftersom jag är kreativ kan jag kanalisera min energi till något som människor uppskattar, istället för att spamma Facebook med mina inlägg.
Som alternativ till en kort bekräftelse, så får man göra något bestående. Att uppleva att någon värdesätter det man gör, istället för ett knapptryck, är stor skillnad.
Och även fast jag älskar att hata att laga mat, så ställde jag upp och gjorde en pestomiddag till Unga Vuxna caféet, och den blev väldigt uppskattad.
Insight leads to more well-being[redigera]
What’s anxiety to you?
It started in my teens – did stupid things, regretted it – over and over again. Still, it wasn’t that bad. Couple that with meds though – and everything is enhanced, and becomes intolerable. Almost anything is better than that emotion.
With the geeky point of view where you don’t meet other people, and think that you know yourself so well… Then, I supposed that no-one would ever need me. Combine that with a bad economic situation, and it turns to a lot of being locked up in your room. Eventually it feels like there’s no way out – but the exit, isn’t the end either.
I have removed cellphones from my life; the TV was thrown out ages ago, and I only have a slow internet connection at home
How do you handle your anxiety?
Because I’ve had anxiety for so long I don’t think it will just up and disappear. For me it means oxygen deficiency. So every time I get low on air, because of many different reasons, that’s when the angst strikes. The only thing, which helps me, for real, is insight – about how I mentally and psychically function. The easiest to influence here is the nutrition, so I don’t get stuck in a feedback loop.
It was fun to be manic, but the sways in the end aren’t worth it. I made a lot of art when I was up, but now it’s more seldom, though what I create now is actually better than before.
Also, as a nerd I thought electronics was the answer, but have realized that I need to interact with other people to reduce my self-destruction. When I got anxiety before I used to run home as quickly as I could, but now I’ve noticed that I miss out on a lot. So even though I feel bad, good things can happen.
With how it was before I planned for very little, and even the things I should’ve done I didn’t. But in many ways everything turns to the worse then. Because I heard that I didn’t fit in, over and over, I tried to be as unique as possible. But now I strive for moderation, it doesn’t have to be negative.
It’s amazing how many times you can make the same mistakes without learning from it.
What does Fountain House mean to you?
There’s always something going on that you can put your mind to. And if you have your own ideas, you sometimes get them through – that’s enhancing of your self-esteem if anything… Because I’m a creative soul, I can funnel it into something that people appreciate, instead of spamming social media with my entries.
As an alternative to a short affirmation, you get something lasting. To experience that someone treasures what you do, instead the press of a button, is miles and miles.
Lastly: I hate to love to cook. But when I was asked to mastermind a pesto-dinner for a Young Adults staking, I didn’t chicken out, and it was very appreciated.
av Tomas Ove Johansson (ris och ros)
Aktivera autouppdatering av kommentar