Alhambra

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

I stjärnljus glimma helt hvita
Alhambras luftiga tak,
Och timmarnes fotspår slita
Förnimbart tysta gemak.

De smärta pelarne kasta
Sin skugga längs marmorgolf,
Längs öde gård med sin fasta
Cistern och lejonen tolf.

Den gula månen, som tågar
Därofvan bland bleka moln,
Med mohriska guldmynt rågar
Den lejonuppburna skåln.

Ur lunden letar med möda
Sin kosa en balsamvind,
Och hälsan i rosor röda
Slår ut på naturens kind.

I dunklet är näktergalen
Just nu mot sin maka öm:
Svagt klang en guitarr i dalen --
Allt är blott en sommarnattsdröm.

Då är det den rätta stunden,
Och har du det rätta ord,
Du väcker ur långa blunden
Den ätt, som försvann från jord.

Tyst -- säkert något sig rörde
I Abbencerragernas sal!
De släpande stegen jag hörde
Därinne af en sandal.

För visso af andemunnar
Nu nämndes det rätta ord:
En timmes lif det förkunnar
Den ätt, som försvann från jord.

De komma, de djupa leder,
Likt vågor i nattligt svall,
Med ögonen slagna neder
Liksom vid Granadas fall.

Bland sina trogne vasaller
Dess siste kung går igen;
Klart halfmånens stråle faller
Igenom turbanprydde män.

Sin bleke furste de följa
I afmätt och ljudlös takt.
På lejongården de bölja
I mohrisk och dyster prakt.

Koranens tänkspråk på väggen
Stå skurna i målad stuck:
De läsa och skaka skäggen
Och draga en pressad suck.

Hvar är Zorayda den sköna,
Som prydde Boabdils gård?
Ve, ve, Lindaraxa du gröna!
Hvem har nu om blomstren vård?

Sin krona härskaren fäller
Vid synen af härjad borg.
Det blodlösa hjärtat sväller
Af fyra århundradens sorg. --

O vålnad, som minnet bränner,
Jag pröfvat densamma brand:
Jag vet hvad en furste känner
Att gå från rike och land.

Jag ock ett Alhambra hade,
Som paradis inneslöt.
Min glödande tinning jag lade
Hvar kväll mot ett snöhvitt sköt.

I skymning af myrten och lager
Flöt lugnad min lefnads ström --
Nu är det längese’n dager:
Det var blott en sommarnattsdröm!

Du skimrande bilders skara,
Du ätt, som försvann från jord,
Hur djup kan din sömn väl vara?
Hvar lär jag det rätta ord?

Den biltoge Mohrens like,
Jag bär på en saknad tung:
Mitt var fantasiens rike --
Nu är jag en fallen kung!

Alhambra, 24 Juni 1865.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.