Aloën

På drifhusplantor slösar världen smicker
     Och högt en osund fruktsamhet berömmer;
     Den glömda aloën själf världen glömmer,
     Låt bli hans sträfva blad -- om ej, han sticker!

I hedens sand han står och solljus dricker,
     Men ej dess glöd hans starka safter tömmer:
     Ett sekel på sin alstringskraft han gömmer,
     Se’n ut en praktfull underblomma spricker.

Hvem kan ej utantill en gammal läxa,
     Att Spanien är för ödesmål till spillo,
     Då snillen annorstäds likt svampar gro?

Det ädla landet hör en tid dem käxa;
     Så ger det sin Cervantes, sin Murillo
     Och återgår till skaparslummerns ro.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.