Anders Fryxell

Anders Fryxell. Född 1795, kyrkoherde, titulär professor, död 1881), som utan tvifvel är Sveriges mest läste historieskrifvare.

Hans Berättelser ur svenska historien skildra i fyrtiosex volymer svenska folkets historia intill år 1772. De äldre delarna (till och med Gustaf Adolf), som mera voro ämnade att utgöra en ungdoms- och folkläsning, hafva rönt allmänt och enhälligt erkännande för den liffulla skildringsgåfvan och den präktiga planen. I de senare delarna, som äro anlagda efter en bredare och mera själfständigt vetenskaplig måttstock, har Fryxell med orädd håg uppträdt mot vissa häfdvunna meningar om en del historiska personer och förhållanden och har sålunda helt naturligt äfven rönt mycken motsägelse. Fryxells läggning är helt och hållet den nyktre rationalistens och moralistens; han blir stundom så ifrig i sitt försvar eller sitt angrepp, att han mer gör intryck af sakförare än domare, men man har alltid klart för sig, att sakföraren tror på den saks sanning han förfäktar. Fryxell förde på 1840-talet en kraftig strid med Geijer »om aristokratfördömandet i svenska historien», därvid han försvarade adelsväldets målsmän.

ifrån Svensk litteraturhistoria i sammandrag, 1904