Angående Jungfru Sophia på Lokatten och om något som passerat

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Klang mina Flickor! se skyarna glimma,
 Stjernorna försilfra båd vatten och land,
 Månan i molnet sin guldgula dimma
 Kastar öfver klappträn och såar vid strand;
 Lokatten lyser med tassar och klor,
 Skylten på stången, den knarkar och hviner,
 Och guldgramanen uppå Krögar-Mor,
 Glittrar kring Mössan och skiner.

 * * *

 Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken,
 Han med bruna kolten och hatten på sned,
 Han som nu kasta, och Brickan i huken
 Med sin ullgarns vante i brädspelet vred,
 Samma Capten som är altid så kär,
 Som femton gånger har lägrat Sophia,
 Där i Cajutan, om bord på det där
 Snau-skeppet Jungfru Maria.

 * * *

 Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska,
 Kling klang! mina flickor, slå i för Contant.
 Eljest den dära Capten vid sin flaska,
 Ska ni veta Flickor, är från Alicant,
 Om han er vinkar och lockar åt strand,
 Och slår i fönstret med knogen på rutan,
 Tre, fyra Mösstyg med spetsar och band,
 Ligga på stoln i Cajutan.

 * * *

 Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger,
 Och den röda Flaggan hur bugtig och rund,
 Hon sina snibbar i vågorna smyger,
 Mellan Roddar-båtar och Pålar och Grund,
 Nalle på däcket i kedjan han står,
 Månan i länkarna ljuset fördelar,
 Och uti skuggan af seglet — Gutår!
 Sitter Birfilarn och spelar.

 * * *

 Kors huru Relingen gungar och vickar,
 Och hur stora Masten den knarkar — Nå hör!
 Hör hur på kistan Besökaren hickar,
 Där Märkrullan ligger vid Stånkan framför.
 Här har du Tuben — Bror Mollberg Gutår!
 Väpna ditt öga, och klunka ur pipen,
 Se där på däcket, den där med grått hår,
 Den där gemena — Den Gripen.

 * * *

 Skål mina vackra och kostliga ungar!
 Men O Fader Bacchus! jag hickar och dör;
 Stoln går i ring kring, och golfvet det gungar,
 Uti stånkan ligger båd syn och gehör;
 Nog tyckes mig det var sjungande köp,
 Sådan en huggare prompt i sig dräja;
 Men til at säga hvad sort som jag söp,
 Det kan jag just intet säja.

 * * *

 Se hvar han skalkas den tjocka Captenen,
 Hjulbent och tokrolig, dum som en spån;
 Strumporna glänsa brandgula på benen,
 Och de stora Spännena skina på tån.
 Klang min Sophia! nu är du för täck:
 Håret kring axlarna, Mössan på öra,
 Förklä i trasor — Och Fartyget läck.
 Men si Capten! Låt oss höra.

 * * *

 Himmel där kommer Capten! — Bia, bia,
 Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn,
 Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia!
 Aj — aj — aj! mitt ryggbast det smålar som gryn.
 Söta Capten! — Nå God dam you, din hund!
 Aldrig Sophia jag mera vill söka,
 Aldrig min fot, ifrån denna här stund
 Mer skall i Lakanen spöka.

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.