Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769

Mamsell Ulla, märk Mamsell
Hur vårt månsken nu i qväll
Täckt försilfrar och bestrålar
Grindar, pålar,
Berg och tjäll.
Mälarns bölja lugn och skär
Tyst en mängd av kölar bär,
Öfversvallar
Fält och vallar,
Som försvinna här och där.
Syster se nu dit åt hvad Jakter och Sumpar!
Skepparn pumpar, Skepparn pumpar,
Solbränd, tyst och tvär.
 
Se hvad åkrar rundt kring sjön,
Som af tusend blommors frön
Ge en vällukt rundt kring stranden
Och åt handen
Arbetslön.
Kors hvad många Bacchi kök!
Ur hvar klyfta syns en rök,
Minsta vinkel
Osar finkel,
Minsta bro bär fulla ök.
Mollberg styr då dit åt, åt bryggan til vänster;
Ren sitt fenster, Ren sitt fenster
Öpnar fader Hök.
 
Titta dit åt, dit åt strand,
Ut åt sjön, på vänster hand,
Dit midt öfver åt det huset,
Där som ljuset
Syns ibland.
Nej min ros, min sockerbit
Dit åt, där jag pekar, dit,
Dit åt skogen
Åt den krogen
Med en skorsten röd och hvit;
Dit där som den torparn med ljustret vid kullen,
Står i jullen, står i jullen,
Han som koxar hit.
 
Ljufva vindar, blåsen opp!
Hissa vimpeln högt i topp;
Låt nu seglen fladdra, fläkta,
Vi ä äkta
i vår tropp.
Klang, vill valdthorns glada ljud!
Låt oss prisa vinets Gud.
Vid det ropet
Rör på stopet
Värm up ådror, blod och hud.
Drick lilla min Syster, drick Mollberg i botten,
Klang! hör skotten, klang! hör skotten
För vår lilla brud.
 
Lägg i land vid krogen. Hvar?
Just vid dörn; Gör skutan klar.
Där står krögarn med sin quinna;
Tjenarinna,
Kära far.
Tack för sist, Skål! lägg i land;
Wingmarks Mor ta mig i hand.
Svep om kappan,
Stig på trappan,
Skrapa tofflorna i sand.
Kappräckar och Knyten, Matbylten, Cantiner,
Öl och Viner, Öl och Viner
Hämta up från strand.
 
Jeanna tappa sin Rubin.
Aj mitt Örhäng tog Cousin.
Lottas Muff låg i sängtäcket,
Och på däcket
Violin.
Pappas Handskar, jag blir sjuk,
Svepta i en mangelduk,
Låg på skutan,
I Kajutan
Bredvid Morfars Piskperuk.
Sötaste Bror Petter, ach jämmer! Peruken
Låg i duken, Låg i duken,
Pudrad, stolt, och mjuk.
 
Stör ej Basfioln, kamrat.
Stjelp ej kull vårt Våffelfat
Bär Smörbyttan under armen
Brynt i varmen
Sum succat.
Sicken Tårta, bränd och stel.
Strödd med socker och canel,
Med bruneller
Carameller,
Och Ansjovis til en del.
Låt oss nu bli glada och rasta en timma,
Slås och stimma, Slås och stimma
Under sång och spel.
 
Fader Hök, din skål hvar dag!
När du ler så skrattar jag.
Nå kom väds du flaskan fatta;
Jag må skratta
Åt dit lig.
Tag vårt sällskap i dit skygd,
Skänk oss af din varma brygd;
Dina safter
Ge oss krafter
Och förskingra köld och blygd.
Men hör hur det blåser, fäll seglen, fäst slupen
Tack för supen, Tack för supen!
Vivat Bacchi bygd!

{{Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman)|Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommar-morgon 1769|Om des sista Ögnekast på Ulla Winblad vid Hännes återfart ifrån Djurgården