Arv från Kaos

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Flög kanske genom moder Kaos' dunkla själ,
då hon i födselvåndor låg med denna värld,
en plötslig hägring av en värld, ur stånd att här
i himmelsk renhet få sin form och verklighet?
Har då, i häpnad över synens majestät,
hon genombävats av en trånad, som är kvar
i mänskolängtan till en mänsklig mönsterbild?
Har då, i aning om sitt fosters låga art,
hon i sin anings smärta givit oss ett arv
i känslan av en knappt försonbar uselhet?



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.