Avslutning

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

    Kör

Inte det onda ens
kan du förstöra,
du vårt hjärta,
utan att själv dö,
inte en låg demon
tillintetgöra,
utan att drabba dig själv,
eviga frö.

Eviga frö,
För ingen såg dig blomma,
bara gro,
alltid och omigen.
Ändå nog
till mening i allt det tomma!
Livets långa längtan
unna oss än.

Unna oss än
dygnets tyngsta timma,
kval och kvalm,
för gryningsstjärnan är du,
glimtande sval tröst,
skymtande i dimma,
buren på molndrakar
mörka sju.


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.