Böljan sig mindre rör
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökBöljan sig mindre rör,
Eol mindre viner,
när han från stranden hör
våra mandoliner;
månan han skiner,
vattnet glittrar lugnt och kallt,
syren, jasminer
sprida vällukt över allt,
fjäriln i guld och grönt,
glimmar på blomman skönt,
||: masken snart krälar ur sitt grus. :||
Trädet med stilla sus,
oss sin skygd förklarar;
gömd i sitt gröna hus
sommarfågeln svarar.
Sin sång han parar
med vår lilla mandolin,
mellan små skarar
av en svärm förströdda bin.
Fisken i lek och rom
dansar på böljan om:
||: dagen snart klarnar glad och ljus. :||
- Flodens sorl och vädrens fläkt
- Böljan sig mindre rör
- Bakom dessa gröna lindar
- Uppå vattnets lugna våg
- Sälla strand, där vi nu landa
- Marsch, över allt, följ Martis spår
- Manskap, giv akt
- Hurra, se min fåla
- Skåden hit, märk och minns
- Om ödet mig skull' skicka
- Sjung mina söner alla tolv
- Sjungom systrar, Fröjas ära
- Tom är min flaska, tunnan utrunnen
- Hvem är, som ej vår broder mins?
- Bort allt vad oro gör