Biskop Thomas frihetsvisa
|
Biskop Thomas frihetsvisa |
| Texten är troligen från 1439 av biskopen i Strängnäs Thomas Simonsson. Den ingår i krönikespelet om Engelbrekt. Frihetsvisan hyllar Engelbrekt. Flera tonsättningar av bland andra Hugo Alfvén, Hugo Hammarström, Oskar Lindberg och Wilhelm Peterson-Berger. Här i ur Visbok, av N. B. 1923, 7 verser "I nyspråklig tolkning". . |
Biskop Tomas frihetssång.
Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all världen kring,
Den frihet väl kan bära.
Villt du dig självan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.
Frihet liknas må vid ett torn,
Där väktaren blåser i sitt horn:
Det klingar så klart och vida!
Om från det tornet ut du går
Och en annan det i händer får,
Då fäller du tårar strida.
Haver du frihet fått i hand,
Lyck väl till och bind om band,
Att ej hon dig förlåter;
Hon liknar falken, stolt och snar;
Om en gång bort han flugit har,
Du får honom icke åter.
Nu råder jag dig: hav frihet kär,
Om grant du märker vad frihet är,
Vad trofast hon dig bringaar!
Frid och frälse drager hon hem,
Hugnad och glädje allom dem,
Som skyggas av hennes vingar.
Frihet tröstar genom sitt namn,
Frihet är en segerhamn,
Som månde de sina vakta,
En hamn, som skyddar mot vind och våg;
Frihet beskärmar hög och låg,
Ty bör man frihet akta.
Du ädle svensk, du statt nu fast
Och bättra det, som hittills brast!
Låt ej din håg förvända!
Du våge din hals och så din hand
Att värna ditt eget fädernesland!
Gud skall dig trösten sända!
En fågel värjer sitt bo på kvist,
Så göra de vilda djur för visst,
Nu märk, vad du bör göra!
Gud haver givit dig hjärta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!