Blodboken

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Stela häckar snörrätt klippta,
Blomstring vederbörligt stäckt,
Grönska sammetslen och tuktad,
Fullt normal och fullt korrekt!

Stilla plantsömn hela parken
Ett livré i grönt beskär;
Mörk som lidelsen, en blodbok
Sina egna färger bär.

Mäktigt genom stammen strömmar
Lifssaft dunkelt purpurröd,
Hvarje fiber, hvarje bladnerv
Mättats af dess djupa glöd.

I den sträfva atmosfären
Endast afvogt skådad gäst,
Boken midt i hvardagsfärgen
Slungar flammande protest.

Kina-paviljongen harmset
Rister sina klockor små,
Nickfigurerna på spiseln
Ville låta yxan gå.

Men det kan nu icke hjälpas --
Boken står där likafullt,
Och i bladens dunkla rodnad
Hviskar kvällen lika huldt.

Skönheten, den arma tärnan,
Sedan dagens tvång har slut,
Flyr till dess förtrogna skugga
För att ostörd gråta ut;

Och den fria sångens fågel,
Undan bur och snaror frälst,
Älskar trädet framför andra,
Sjunger i dess krona helst.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.