Blomman

När sig våren åter föder,
Klar och ljuf,
Dagen ler och solen glöder, --
Vaknar du,
Fäster vid din bleka stängel
Blad och knopp
Och från gruset som en engel
Lyftes opp.

Med din doft kring rymden ilar
Fläkten glad,
Fjärilns gyllne vinge hvilar
På ditt blad.
Ingen oren vågar kinden
Kyssar ge,
Daggen, ljuset, fjäriln, vinden,
De, blott de.

När, likt plantan i sin sommar,
Skön och blid,
Allt det ljufva föds och blommar
Utan strid,
Hvarför gå här sorg och fara
Hand i hand,
Hvarför får ej jorden vara
Fridens land?

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.