Bort gå de
Gustaf Frödings jordafärd[redigera]
Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd.
Milslångt borta jag sitter.
Ändå hör jag klockornas slag.
Hela vårt land i vinterns glitter
höra de klockor, som ringa i dag.
Sommar var du och blommande vår,
sävens sus bland sjöarnas stränder.
Sov, vår sångare, sov på din bår,
lyft på tusendes händer!
Vitt blev ditt hår. Långt blev ditt skägg.
Solen sken in på bibelns ord,
där du satt vid din vägg
som Job på sin hög av aska och jord.
Förunderligt stort är ett människoöde.
Dröm och saga och skummande flöde,
vågor och lågor och stormars kör,
men hon själv är det sköraste rör.
Dö, dö, det är rösten hon hör,
när hon skapar och frågar och spanar.
Allt fåfängligt,
allting jordiskt dör, dör,
men hon själv blir det verk, som hon danar.
Skald, stig genom nattens dörr
kungarak till skuggornas skara!
Oförgängligt
strängaspelet, ditt silverklara,
ljuder ännu för oss som förr.
Aktivera autouppdatering av kommentar
Anonym användare (75eaa50e01)
Permanent länk |
Anonym användare (56ee6956ba)
Permanent länk |
Anonym användare (1c7a42b674)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |
Anonym användare (31c1ad2e39)
Permanent länk |