Cirrusmättad

<dikt>

Trädet räds sin nakenhet och skyler den fuktiga barken med de kala grenarna där man anar små embryon för framtida beklädnad, allt medan tunga regndroppar masserar den frusna jorden och vårvinden blåser fanfar över nejden.

I nya vida världen flyger en fiskmås i motvind och låter sig berusas av kraften och skriker förnöjt. Den ensamma busken hukar i förskräckelsen och kramar hårt om staketet då vinden blåser faran över och solen åter bryter fram genom cirrusmättad sky.

                          Göran Hansson

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.