Den ensamme

Fundersam irrar jag omkring ensam på den gamla gatan
Månsken och gatlyktor lyser upp vägen
Jag är full av vemod av livets gåta i den dunkla världen
Min själ är skakad av tragisk ensamhet
Jag suckar av förtvivlan, svävar i ovisshet
Se mitt brustet öde, mitt livs gissel
När inget dagsljus ögat skådar bara en svart och dyster himmel