Den eviga staden
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Jag är på flykt i
den eviga staden.
Så het
Så öppen
Så oemotståndlig
av historiens vingslag
så evigt - ny.
Jag tror jag är kär i
den eviga staden.
Som bor i mitt hår
och färgar mitt hjärta.
Och som ser
och som far
med mig
i en inre
levande resa.
Och jag vandrar
och vandrar
och förnimmer
en hoppfull längtan
att även jag
- om tiden vill
finge bli
romare
i den eviga staden.
AJ
Aktivera autouppdatering av kommentar