Den kommande generationen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Vår tid är långt ifrån den bästa,
Jag tillstår utan bitterhet;
Men ännu sämre blir den nästa,
Tillåten mig att säga det.
Att flere barn i världen sända
I grunden blir en sorglig lott;
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Vi sjunga muntert Bacchi böner,
Då drufvan i pokalen ler;
Moltyste sitta våra söner,
Men dricka mycket, mycket mer.
Med kinder brusiga och spända,
De tro de Epikur förstått.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Man leds vid våra poesier,
Men närmsta framtid hotas vill
Af tvenne smak-akademier,
Som kunde en ej räcka till!

Då blir där plats för alla kända
Små vittra telningar och skott.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog' en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Vi redan älska krig nog mycket,
Men älska ock att hvila oss;
Dock det tar till, det förra tycket,
Och våra söner bara slåss,
Slåss, af en starrblind yra tända,
Tills de en stackars lager fått.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Vår kärlek vill jag ej berömma,
Men nog jämförelse den tål
Med våra barns, som rent af glömma
Dess evigt unga tungomål
Och ars amandi så förvända
Som själfva Babel knappt förmått.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Trots de bevis sofisten slungar,
Vår framtid blir så lagom grann:
Ej store män -- blott dagbladskungar,
Ej munterhet -- blott Operan.
Snart finns ej kvar en dygd att skända,
Hvart älskvärdt fel blir bara rått.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.

Förgäfves är det som vi bråka
Och sträfva både si och så,
Att de med aktning skola språka
Om fadrens tempel, våra små.
Hvart minne, som till dem skall lända,
Blir hudflängdt, hackadt, stort som smått.
     Fullt ut så godt,
     Ja, fullt så godt,
Det vore jorden tog’ en ända, ...
Om fruarna tilläte blott.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.