Den sjuttonåriga
Jag vet ej hvad jag hoppas,
Och hoppas likafullt;
Mitt hjerta käns så ödsligt,
Och är ändå så fullt.
Hvart syftar denna oro,
Som ej ett mål kan nå?
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tänker jag uppå?
Vid sömmen hela dagen
Jag sitter som en träl.
Jag tycks arbeta flitigt,
Det lider ej likväl.
Mot handen sjunker pannan,
Och nålen glömmes då.
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tänker jag uppå?
Jag mente: våren kommer,
Naturens drägt blir ny;
Då skall min hog förändras,
Och mitt bekymmer fly.
Och våren kom och sommarn,
Jag blef mig lik ändå.
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tänker jag uppå?
Jag älskar ej som fordom
Min sköna nejds behag.
Ju mera dagen klarnar,
Dess mera mulnar jag.
Hur skall min oro skingras,
Och när min sorg förgå?
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tänker jag uppå?
O, den som finge hvila
I dödens lugna bo!
Kanske att blott i grafven
Ett hjerta finner ro.
Men dock, hur tungt att redan
Från sol och vänner gå!
Hvad önskar jag, hvad vill jag,
Hvad tänker jag uppå?
Aktivera autouppdatering av kommentar