Den stora vandringen.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Den stora vandringen.

Ok, vart fan började det? Just det jag var rädd för allt,
jag hade en ångest som inte gick att bota, jag var tre år, vad vet treåringar om ångest?
Jag blev äldre, jag fick veta just vad ångest var, ja jag vet ta mig fan allt om vad ångest är.
Jag vet allt om hur man botar den också! Alkohol och sex, tillslut bara alkohol.

Jag är 40 om ett par år nu.
Ångest är min vän och följeslagare…
Det har gått så långt att jag nästan tror att ångest är min själ, om jag nu har någon.
En själ ska väl inte kännas som ett svart hål? Eller gör den det för er?
Det kanske är själen… Ingeting bara ett svart jävla hål på några gram?
Död har varit och härjat genom mitt liv… Nästan allt jag litat på och hållit mig fast i är dött.
Låt oss bedja.

Det är det enda jag har kvar. Jag ber och jag måste lite på att det finns något mer.
Jag ber för mina barn, jag ber för mina gamla älskade. Jag ber för min lilla familj.
Jag ber för musiken och jag ber för orden, jag ber för alla utsatta här på jorden.

Jag vill sätta på mig en vit särk och vandra genom mörkret.
Jag vill vandra tills jag når ett slut.
Sen ska jag vandra tillbaka och skriva en 120 sidor lång text till en låt på 500 minuter.
Efter det ska jag sätta mig ner, ja jag ska sätta mig ner och ta emot allt som ges mig.
Har ni funderat på en lång vandring, eller är ni kanske redan ute och går?
Vad har ni isf sett? Vad har ni kommit fram till? Kanske en slutsats?

Man måste tro… Man måste tro på något, så starkt att ljuset krossar mörkret.
Så starkt att ont blir till gott.
Jag tror… jag tror… jag tror.


Jag hör munkar sjunga i kör i stora salar.
Det är lätt att bli galen, jag har blivit det flera gånger.
Har ni blivit galna någon gång? Vet ni hur det känns?
Det är total frihet!

Att inte förvänta sig något av någon, det är total frihet.
Kruxet kommer när andra förväntar sig saker av dig, då är du rökt pysen.
Ja då blir du lämnad i din ensamhet igen. Inte konstigt men inte heller normalt.

Det brinner i huvudet på mig, det springer eldmyror i min hjärna.
Nu kommer alla idéer igen.
Och med vilken otrolig hastighet dom färdas. Jag hinner leva tre liv inom loppet av ett halvt.
Tänk om man kunde få betalt för att vara professionell funderare.

Texas… I Texas vill dom hälla i mig sprit, för då vet dom att dom kommer att få en jävla show,
men det är på min bekostnad, det är jag som betalar priset för nattens djävul.
Jag åker nog aldrig till Texas igen.

Jag dricker vatten, jag dricker heligt vatten ur kylen, flera liter om dagen för att rensa ur kroppen på djävulens gifter.
Jag vet inte vad jag tänkte?
Eldvatten, jag dricker det aldrig igen. det får min hjärna att brinna och mitt förstånd att försvinna.
En vit särk behöver jag och en slutsats.
Jag är klar. Jag har begravt mig självt.
Nu föds jag.
Jag är här nu.

Ni får ursäkta mig nu, men jag måste vandra.
Jag ger mig ut och vandrar.

En krona för din tanke.
Mitt liv för din kyss.
Min själ för att känna.
Nu och för en lång tid framöver kommer jag att vara tyst.


av Grannen du aldrig ser (ris och ros)


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.