Den tjänande brodern
På resan igenom lifvet
Är du så trygg och till freds.
Vid hvarje station, det är gifvet,
Ett dukadt bord står till reds.
Du far genom sköna nejder
Och njuter på dunvarm ejder
Din rundliga hvilas frid.
Sof sött -- den tjänande brodern
Han vakar emellertid!
Hvem är han? Hos dig i minnet
Hans drag ej fästat sig in,
Hans hand med det grofva skinnet
Har knappast ens rört vid din.
Som lampans ande allena
Osynlig han plägar tjäna
Och visar sig blott som gagn,
Ett månghöfdadt mystiskt väsen,
Ibland ett sorl kring din vagn.
Det hus, som sluter dig inne,
Ombonadt, varmt och bekvämt,
Din nya rock och ditt linne,
Som lyser hvitt och förnämt,
En gata sopad och putsad
Att icke din fot blir smutsad,
Det färska bröd, som du skär --
Allt det är den tjänande brodern,
Som är i sitt verk dig när.
Han håller i ångans tömmar,
Han steks i maskinrummets sot
Och för dig i leende drömmar
Omkring det rullande klot.
När i förtrollning du vankar
Bland skaldens kolonner af tankar,
Bland välljud, som aldrig dö,
Den tjänande brodern, den svarte,
Har fäst dem på papperets snö.
Så trampar han tyst den bana,
Som ödet, ej själf han valt.
Allt går som af gammal vana,
Du tänker: jag har betalt.
Mer tarfvas det ej, du menar;
Men tänk, om den ande dig tjänar
En dag toge annan form,
Förvildad, förbittrad, förfärlig,
Ett haf af hufvu’n i storm!
Lär se i den tjänande anden
Personen -- en like och vän,
Tryck själfva den valkiga handen,
Ej blott en penning i den!
Hjälp honom att fritt sig förvandla
Till en som kan tänka och handla,
Se in i hans anlete klart!
Lär känna arbetarn, din broder --
Men minns: hvad du gör, gör snart!
Aktivera autouppdatering av kommentar