Dina andetag är ljuset som ditt hjärta bär

Hennes röst, varsam & mjuk. Hennes sinne så skarpt att det skär. Hennes hjärtas takt slår i paradiska mått. Hennes själ skiner som den klaraste natt ~ stjärnhimmelsprakt

Jag är på en plats, jag inte trodde att jag var. Inte redo, inte färdig, ja inte riktigt klar, men hon väcker lustar, jag trodde inte fanns, om ändå livet hade kunnat vara som en dans...

Hon ser min själ, jag ser hon vill väl. Kan inte rå för att jag känner så här. Var inte meningen, att kanske bli kär.

Hon är rak, hon är ärlig & väldigt konstnärlig & hennes blick så förförisk. När hon möter min blick, blir jag alldeles svag, undrar ibland om det bara är jag...

Hon är en gudinna utan att själv förstå, Att hon enkelt är utav en helt annan nivå.

Det hon fått utstå, är svårt att förstå, Hade velat ge henne trygghet & en lugn vrå. Hennes aura är god precis som moder jord. Ett väsen av ljus inte det minsta diffus. Skinande klar, som mitten av vår polar Detta får bli, min privata memoar En bruten sargad & kantstött filur med böljande figur. Nä. Hon förtjänar ngt bättre, kan inte matcha hennes sken, jag får dansa själv i denna kabarén

Tillägnad: L.N.S

P.s

Jag hatar mig själv för att jag tappat allt mitt mod, att säga vad jag tycker så att du kanske förstod. Men vill inte tappa dig, som den vän du är, hellre går jag i tankar som olyckligt kär

Dina andetag är ljuset som ditt hjärta bär. Jag tackar för varje andetag i din lugna sfär

Tecknar: Alfred Varg