Dryadens byte

På lummiga udden
Med bråddjup och stalp,
Som famnas af golfens
Safirblåa skvalp,

Mot stam af oliven
Jag skrifvande satt,
Den ystra sefiren
I häftet fick fatt.

Från klippa till klippa
Jag såg, hur det föll,
Ett blommande törnsnår
Till sist det behöll.

Förgäfves från branten
Jag sträckte mig ner --
Dryaden sitt byte
Tillbaka ej ger.
169

Den vare då hennes,
Min började dikt,
Som gungar bland rosor
Vid grenarnes svikt.

Snart kvällen skall komma
Med smekande hand
Och drypa ur daggskåln
På tankarnes brand.

Det dunkla skall skäras
I månljusets bad,
Och nattvinden vända
De oskrifna blad,

Och näktergaln sluta
För rosen helt sent
Den afbrutna strofen --
Åt Dig var den ment.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.