En Sirena eller Hav-fru mellan två Dryader
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökHjärtans lust! si havet huru stilla
Det ligger, som en glittran Spegel,
Så blankt som Silver smält i degel,
Allt är blitt, och höres ingen villa.
Marken står i flor, och fullan grödna;
Och skogen bär sitt löv i fägring,
På Bergen djuren ha sin lägring,
Intill dess att dagen synes rödna.
Kyle västvind saktlig börjar susa,
Små fåglar leka, pittra, springa;
Fru Nachtigal man hörer klinga.
Allt fröjdar sig; ty här po Pax och Musa.
Aktivera autouppdatering av kommentar