En dag (Löwenhjelm)

I dag har jag varit lycklig. För mitt sinn
du hela dagen stod. Jag vävde in
ditt skratt med ljusets dans på böljeskum.
Med kärleks moln jag strödde luftens rum.

Jag sände dig med havets vita våg,
bekrönt med drömmar, vilka knoppats fram
ur vårt eländes gamla stoft och damm.
Med ny dåraktig lycka i min håg

med mörka minnen sorglöst lekte jag
liksom ett barn i timmar med en grann
och sällsam sten en solljus sommardag,

en sten, för vilken fordom städer brann
och kärlek sveks och män begingo mord
och furstar blevo till en handfull jord.