En gång är alltid nu

jag är en tom stol
i hela havet stormar
tystnaden i toaletthörnet
udda siffran mitt bland par

jag är att gå långsammare från skolmatsalen
än vad rasten har minuter
låtsas se intressanta saker i en bok
eller i en vägg
eller i en bänk med stelnade tuggummin och streck
att äta en kallnad potatis fortare än
sällskapet vid matbordet hinner undra
vem jag är

jag är den som inte får ge
eller ta emot någon kärlek, det
är ingen som ringer
på lovet är jag den döda grenen
som faller av och är borta

varje kväll
rullar jag misstagen som pärlor över golvet
i min hals växer ett tyst berg av
bortvända blickar
jag äter mig till sömns